Innan jag börjar det här inlägget så vill jag förtydliga en sak. Jag är inte guds bästa barn och jag har både gjort och sagt saker som har sårat andra människor.  Det tar emot att säga, men så är det och jag hoppas också att jag har haft tillfälle att be om ursäkt till dom flesta.

Jag vill vara omtyckt och jag vill få kärlek.
Jag vill vara omtyckt för det jag gör men också för den jag är.
Ibland blir jag inte alltid bemött med den värme och glädje jag önskar.
Ibland blir jag kanske ledsen och drar mig undan, ibland blir jag arg och konfronterar och ibland vänder jag mig till någon nära för hjälp och råd.
Alla har vi olika dagar och det som sägs ena dagen kanske sårar mig men som dagen efter när jag är starkare inte rör mig i ryggen alls.
Ord från någon som inte känner mig rör mig såklart inte alls lika mycket som ord från någon jag tycker om. Men handlingar och att inte säga vissa ord skadar lika mycket, om inte mer ibland.

Men det är inte bara ord som sårar och gör mig ledsen.

Jag har sen en tid tillbaka varit med om något som jag faktiskt aldrig varit med om innan. Jag har blivit sviken av en vän på väldigt konstiga sätt, av en bra kompis som jag har tyckt om väldigt mycket och som jag inte trodde skulle kunna göra mig så förvirrad och besviken.
Jag tänker inte gå in i detalj på vad som har hänt men jag kan säga att det handlar om "tjej grejer" som jag hatar så innerligt!!!

Förvånade??!!!

Jag hatar tjejer och skit snack, lögner, sura miner i flera år, drama, påhitt, fula spel osv osv..
Som jag skrev tidigare, jag är inte guds bästa barn men jag är tillräckligt gammal&mogen för att förstå att någon gång kan man vara den bättre människan och gräva ner stridsyxan och be om ursäkt.

Alla gör misstag och man går vidare.
Antingen väljer man att vara ödmjuk och kunna förlåta eller så rensar man bort dom människorna från sin vardag.
Men sånt spel som du/ni kör, sånt gjorde inte ens jag i 15 års ålder!?!!!

Tankar som rör sig i min hjärna just nu.
..förvirring på hög nivå?!

En välförtjänad mini semester till dalarna över midsommar ska nog göra att jag får ordning på tankarna.
Jag ska njuta av varje sekund på landet med min underbara familj, min bästa pojkvän och buddha.
Grilla, spela kubb, bada, dricka, äta gott, rida, busa med valparna, återigen ÄTA och massa annat kul :D

För ett år sen hade jag nog inte klarat av att hantera en sån här situation så bra som nu men jag måste säga att med erfarenheterna man har från förlorad vänskap, pojkvänner, familje kriser, trauman så faller faktiskt bitarna mer och mer på plats.

eller..!??! ;p