Har inte bloggat alls om resan och jag tänkte ta ett inlägg lite senare med bilder och lite uppdatering för er nyfikna om allt som hänt men inte idag, för jag orkar inte!



Det är mycket skit som händer nu och ibland undrar jag hur jag ska orka hålla ihop mig själv.
På dagarna överlever man tankarna och ångesten med hjälp av jobb, vänner och allt annat som jag sysselsätter mig med men så fort jag kommer hem och lägger mig i sängen är jag ensam med mina tankar och då rinner tårarna i floder.
Hur mycket kan man gråta över en människa!? Tar det någonsin slut??

Jag har mina underbara, fina och äkta vänner som kan hålla ihop och plocka upp mig när jag faller isär men samtidigt är det här något jag måste ta mig igenom själv (med stöd från familj och vänner)
Gick en promenad med Elin igår kväll och pratade om just vänner och hur tacksamma och glada vi är över att vara ett sånt härligt gäng tjejer.
I vissa fall har man ju sagt att - jag älskar dig min fina vän till någon som inte längre finns i ens liv och då kan det uppfattas som falskt eller mindre seriöst när man säger det i nuläget.. MEN, ni ska veta att jag älskar er tjejer och är sååå glad för den relation vi har och allt vi delar tillsammans<3

 


galna minnen från förra sommaren :)