Så ligger man här igen, i ett stelt sjukhusrum med vita väggar, vita lakan och vita kläder. En sjuksköterska som kommer och tar blodtrycket varje halvtimme, nålar i armarna och doktorer som ska fråga, klämma och trycka. I rummet intill hör man en tant som ligger och gnäller konstant. Varför inte ge kärringen en extra dos morfin så hon håller käften nån gång! Tur att jag har världens bästa mamma som kom hit med batterier så det räcker hela natten, då slipper i alla fall jag höra!

Mamma och robin gick för en liten stund sen, det va inge kul att ligga kvar här helt ensam vill jag lova. Känns som att jag har gjort det för många ggr redan. Jag vill hem till min älskling och somna i hans famn men i stället ligger jag i en stenhård säng och blir pumpad med morfin. Visst kan det va soft att bli lite skön i huvudet och kroppen men jag skulle gärna slippa det.

Dom bytte nyss personal här på avdelningen och jag fick världens goaste tant som har suttit vid sängkanten och pratat om allt mellan himmel och jord. Det får en att inte tänka operationen i morgonen, för en liten stund iaf. Nu ska jag ringa robin och prata lite sen är det dags att sova.