Jag blir så glad, lycklig och stolt över mina riktiga vänner. Jag ångrar inte en sekund att jag har sållat bort vissa personer som en gång kallade sig mina vänner men som sen bevisade raka motsatsen. Jag är så trött på jidder, skitsnack och människor som hugger sina nära i ryggen. Vänner och familj ska man ta hand och vara rädd om, för rätt som det e händer något som förändrar allt. Människor är bra på att inse vad dom har när det är förlorat, så varför inte ta hand om dom du älskar.

I fredags var jag och tjejerna på tbs och jag kunde inte undgå att se två tjejer som stog utanför och rökte en cigg. Personligen trodde jag ALDRIG att dom två skulle "finna" varann men hur som helst. En av dom här tjejerna har gått bakom ryggen på den andra, GROVT!! och där stog dom och skrattade, lite små fulla och sådär kärleksfulla "jag älskar dig gumman, bla bla bla".. Jag kunde inte låta bli att höra hur dom snackade skit om folk där inne, pekade och spydde galla så att grodorna hoppade ur käften på dom. Det kändes så patetiskt att ena den där tjejen anförtrodde sig till sin "nyfunna" vän fast det i själva värket är den "nya" som har blåst henne totalt. Äääe, sånt tycker vi inte om.. Eller egentligen, vem fan bryr sig! Så länge jag vet vart mina vänner står kan resten göra va fan dom vill.

Lite tankar som snurrar bara, god natt!