bu!!!

Och så kom ett regn av ångest och öster ner över mig som nu sitter i tårar och väntar ut skiten.
Jag vet att det blir bättre och jag vet att det är en lång process med samtal och träning men just i stunden så är det så jävla svårt att se den där positiva strålen som ändå finns där någonstans!



 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0